av Olof Lagerkvist

Varför kan du aldrig göra något ordentligt? Varför ska vi alltid behöva göra om allt du försöker göra? Han var van frågorna. Han brydde sej inte mer än att lyfta ögonlocken lite och titta förstrött på sin chef. Han behövde inte vara rädd för att mista jobbet, dom skulle aldrig kunna hitta en så bra programmerare. Han antog alltid att alla som tyckte att han inte gjorde något ordentligt var avundsjuka, och det hade han kanske rätt i, åtminstone när det gällde programmering av galaxer.

Max föddes 1980 i New York. Hans föräldrar kom från Skottland och arbetade i en mataffär. Dom ville gärna att Max skulle få en bra utbildning, dom hade sparat pengar till det sedan dom gifte sej. Max var alltid mycket självsäker, allt han tänkte måste vara rätt, annars var det ingen idé att leva, tyckte han. Han började skolan redan vid tre års ålder. När han var fem löste han matematiska problem på högskolenivå, och vid sju fick han för första gången se en dator. Han undersökte den och skrev ett komplett kopplingsschema över hur den fungerade. Han lärde sej snabbt att programmera, och efter en dag fick han ett jobb på UniTech, ett litet konkursmässigt datorföretag i Texas.

På UniTech funderade han mycket på hur universum är uppbyggt. Han kom med hjälp av några kollegor på hur man gjorde så att en dator kunde kommunicera med den del av själarnas dimension där universum är programmerat. Han skrev några rader till Gud och frågade hur i hela friden man kunde komma på en sådan dum idé som att sätta sej ner och programmera universum. Varför han skrev så argt var enkelt. Han tyckte nämligen att gud hade slarvat en hel del när han programmerade universum. Gud blev förbannad på Max och bad honom ta över universum själv då. Det gjorde han. Han programmerade 18 nya galaxer och fixade alla problem på jorden, till att börja med.

Hans stora problem var han själv. Han skötte sitt jobb på UniTech som han själv ville, när han tyckte det var nödvändigt. När han träffade Anna, som sedan gifte sej med honom, sågs han inte på jobbet på tre år. Hans chef som alltid hade varit extremt avundsjuk på honom kunde ju inte hur som helst sparka en anställd som programmerade om universum... När Max var borta visste inte dom andra på UniTech vad dom skulle göra. Nya uppdrag från hela universum stormade in. När han var ung och inte riktigt hade fått "Guds förtroende" att göra som han ville, lär det ha inträffat en katastrof i Galaxen Mangan-77. Med ett enormt skarpsinne satte han sej lugnt ner framför datorn och sa "Att aldrig den där överbeskyddande idioten som vi dessutom kallar Gud kan göra något utan att slarva". Han upptäckte hur enkelt som helst instruktionsfel i program som det inte var meningen att någon människa ens skulle känna till huvuddragen i.

Mänskligheten har aldrig förr sett ett geni som kom i närheten av Max möjligheter till logiskt tänkande.

Kommentar: Den hä historien skrev jag innan jag läste Liftarens Guide till Galaxen.