av Olof Lagerkvist, NVNA3F

Sveriges politik när det gäller jordbruk och skogsbruk är en katastrof. Jag tror att avvecklingen av de små lantbruken, och satsningen på extremt stora, är helt fel. Jag tror inte bara det innebär en katastrof för naturen, utan även ur ekonomisk synvinkel. Jag tror inte att ens en marknadsekonomi kan lyckas med något så helt logiskt som att utsugning av naturen i längden kan ge människor välfärd.

Jag är ofta på landsbygden och ser vad som händer. Lantbruk efter lantbruk läggs ner, och kvar blir igenvuxna åkrar och annan mark som skogsbolagen lägger beslag på. Men visst klarar sig vissa bönder, de som hade stort kapital att satsa. De är alltid specialiserade på en sak, t ex en mjölkbonde med ca 100 kor. Detta kan aldrig skapa en "levande landsbygd". Jag tror inte längre ens att det hjälper att politikerna får komma ut i "verkligheten" och se vad landsbygden håller på att utvecklas till. Jag tror nämligen inte de skulle bry sig om det. Politikerna tänker alldeles för mycket på ekonomin och bryr sig inte om hur naturen ser ut.

I Birgitta Johanssons artikel "Skönheten försvinner från byn – vi måste förändra tänkandet" i Kommunaktuellt 1989:6 berättar Eivor Bucht, landskapsarkitekt vid lantbruksuniversitetet i Alnarp och ledamot i Boverkets stadsmiljöråd om byar som inte bevarar sina kulturhistoriska värden. Hon skriver om en by i Skåne där nya infartsvägar har skurit av den gamla allén in till samhället och om hur affär och post har fått flytta från en tidigare central plats i samhället.

Men okej, vi kanske inte kan hindra en utveckling bara för att det "ser fult ut". Det kanske är så att vi måste byta till större jordbruksenheter för att kunna utveckla samhället? Vi kanske måste offra byarnas gamla kulturhistoria för nödvändiga förändringar? Nej, jag tror inte det heller. Samhället måste snart genomgå en stor förändring. Vi håller på att skapa informationssamhället. Ett problem är att vi i all röra inte tillräckligt bryr oss om hur lantbruk och skogsbruk ska se ut i framtiden. I Johanssons artikel skrivs också att det öppna landskapet är känsligt för förändringar. Alléer och trädridåer behövs för att inte matjorden ska blåsa bort, och dikesrenarna behövs för vissa växter. Artikelförfattaren ger ändå visst hopp. Hon skriver att när vi nu ändå diskuterar jordbrukets framtid, finns det en chans att ändra tänkandet.

Informationstekniken kan bidra till att vi slipper ha krav på att kunna åka 110 km/h överallt. Om vi, när vi kan, transporterar informationen istället för människorna sparar vi mycket miljö. Det går t ex att ha fjärrkonferenser och skicka e-mail eller fax. Resten av transporterna måste vi klara med t ex järnväg. Motorvägar bidrar bara till att skada miljön eftersom då fler transporter kommer att ske med lastbil. Det går att stoppa motorvägsbyggen av den typen som Gunnar Brusewitz skriver om i SvD 94-06-13. Där stöder ju visserligen både landshövding och kommuner motorvägen, men den går att stoppa om man bara visar hur onödigt och fel det är med nya motorvägar.

Tillbaka till skogen. Skogsbolagen uppvisar ren dumhet i sin vinstiver. Kalhuggning är inte bara extremt fult. Det är också miljöförstörande och ger ingen ekonomisk vinst i längden. Den nya skogen som planteras är ingen skog i egentlig mening. Skog innebär inte bara träd. Skog är någonting naturligt vackert och innehåller en rik mångfald växter och djur. I skogen finns allt från gräs, mossa, svamp och bär till buskar och träd. Den "skog" som planteras är bara träd, träd och träd. Andra växter får ingen chans och flera arter dör ut. Djur kan inte heller leva i en så tät skog.

Det som Lotte Möller skriver i "Trädgårdens natur" om att det är en kamp mellan människa och natur stämmer inte när det gäller skog, det måste man tänka på. Hon talar om hur "naturvänner" försökte bevara ängsväxter genom att inte slå ängarna och hur det resulterade i att ängarna växte igen och ängsväxterna försvann. När det gäller skog är det helt annorlunda. Om man ska kunna fortsätta med skogsbruk i längden måste skogen få vara ifred så mycket som möjligt. Det skogsbolagen håller på med stämmer inte heller ur biokemisk synpunkt. Granskog ger sur mark och lövskog basisk. Om trädslagen får blandas naturligt i en skog uppkommer ett "samarbete" mellan träden som gör att de växer bättre och det blir bättre kvalité på träet.

Tänk en helt naturlig urskog med allt vad den innehåller, stora kraftiga träd av flera sorter, gamla träd som dött och ramlat, och nya som växer upp där de gamla stod. Det tycker jag är vacker skog. När det gäller jordbruk och skogsbruk upptäcker man att det ekologiskt riktiga påfallande ofta sammanfaller med det vi tycker är vackert! All makt åt skogen!